Start again

Hittade min blogg som legar på is ett antal år, tre och ett halvt för att vara noga. Tänkte först radera allt, men började läsa och kom då fram till att bara haka på och börja på nytt. Tyvärr hann jag nog radera en 4-5 inlägg, meeen det må vara!
Jag har varit utan dator i ca 2 år. Har enbart kört med mobilen, som är uppdaterad till en smartphone, tror jag den heter, är dock inte säker, vågar inte riktigt fråga mina barn med tanke på gapflabb och suckar och diverse åldersbenämningar som de kan komma på. Ej heller tänker jag fråga barnbarnen. Deras himlande med ögonen med efterföljande suckar, är ibland värre. De tycker ibland att jag är ganska pinsam! Men.....Suck it up kids! MIN GENERATION UPPFANN DET NI NU TAR FÖR GIVET! Ni är infödda med det.....Och som jag läste.....VI LÄRDE ER ATT GÅR PÅ DASS! OCH ATT ÄTA MED KNIV OCH GAFFEL! Japp! Dagens ungdom kan ju knappt hitta i en vanlig telefonkatalo, än mindre hitta rätt i ett uppslagsverk!
Där kunde jag sträcka på mig lite och tycka att jag faktiskt inte är så kass ändå! Samtidigt när jag tänker efter lite och läser vad jag skrivit så låter jag som min morfar!!!! Antik!!!
"När jaaag var ung sååå...." Usch nej.... där vill jag inte hamna. Så...Bravo ungar...ni är makalösa på att lära er snabbt och utnyttja den väg vi berett till er för vidareutveckling av våra uppfinningar. Lät lite bättre.... Eller?

Då börjar jag igen då!
Livet ändrar sig hela tiden. Tankar och känslor med det. Gnället som varit en del av mig i flera år, har nog minskar tror jag, i alla fall har mitt liv med förtiden vänt och blivit mer nutid. Jag vågar inte riktigt låta det bli framtid och varför skulle jag det egentligen? Om man tänker i forntid och framtid så missar man helt nutiden...och man missa livet. Jag önskar att jag kunde lära ut detta...det har tagit mig mer än 50 år att komma fram till detta som många har förstått för länge sedan.
Tyvärr har psykologer alltid predikat om att man måste gräva i det förflutna för att kunna gå framåt. Ibland kanske vissa måste göra detta, men jag, för min del, har upptäckt att det inte, absolut inte, gäller för mig. Det som har hänt kan aldrig göras ogjort, ibland kan det aldrig får sin förklaring och även aldrig rättas till. Varför ska man då tillåta att det förföljer en? Psykologer har tänkt om som tur är. Jag genomgick en KBT med skepsis som vände till ett uppvaknande för mig. Jag fick verktyg att släppa och lägga bort, att vända min blick och tänkande till nutid istället för forntid. Jag hittade Ylva Olsson (gift Möller) igen. Men tro mig... det är inte enkelt, det är bara lättare än det var innan och även om jag i ålder har kommit över mitten så har mitt ålderstänkande inte kommit över 40.
Men nu har jag börjat igen då! AND I LOVE IT!