Jag är en hyperkondriker. Jag erkänner att jag är oerhört rädd för att dö! Även om min nervsmärta har varit en del av mitt liv i många år, så letar jag hela tiden tecken på att det är något annat jag lider av än just det vanliga. Hjärtat har speedat iväg flera gånger, vilket då tyder på att en hjärtinfarkt är på gång, även om jag gått igenom scanning och en massa annat. Hjärtat är i bra form!
Ok, nästa... Ont som in i helsike i benen, har även haft detta i flera år, men nu....nu är det garanterat blodproppar, i båda benen på en gång! Men nä, det är ju faktiskt lipödem som sitter vid knäna och som trycker på muskler och nerver, eller oxå är det invärtes åderbrock, inget annat.
Nu har jag haft influensan i snart två veckor. Under denna tid har jag verkligen varit döende fyr fem gånger. En bekants mor hade just influensan och fick blodförgiftning som följdsjukdom och dog, 57 år gammal! Efter det blev jag sämre och var övertygad om att jag oxå skulle få detta, om det inte var lunginflammation.
Detta är psykiskt påfrestande! Min hjärna är helt övertygad om att där är något farligt fel på mig och det kan man kanske säga att där är. Att gå runt och må så här, att hela tiden känna efter, att tro att man inte är frisk, ja då blir man till sist riktigt rejält sjuk.
Jag äter just nu antidepressiva tabletter och faktiskt så mår jag en hel del bättre. De hjälper både mot klimakteriebesvären och den underliggande depression som jag lever med.
Jag trodde inte jag skulle ramla ner i källaren igen, men tydligen var jag på väg dit med stormsteg.
Inga irritationsutbrott och inga "hela världen hatar mig" känslor. Sambon klarar sig undan en hel del utbrott, och han har verkligen fått ta mycket. Tror inte det var det han skrev på för när vi flyttade ihop.
Men för att jag ska bli av med hyperkondrin får jag nog se till att börja på KBT igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar